i arken lade de sig
växterna
bars till huset
med risdörrar
jalusier

mandelöga bugar in i vindens mjuka
körsbärsblom
vari silverklockor svarar templet
de kom från när från fjärran

hon knyter vägarna samman
i ett i en

origamimakerskan
viker tranor
viker allvärldar


dörrarna till huset med tunna
lyssnarväggar är ej stängda

viskar
ja
ja

fåglar följer vindens andning

körsbärsträden
regnar blad

in i hennes lotushänder






nattblomma


flätar fingrar
in
i

bönekorg


doften
skimras

genom springor


väcker

morgonblommans
spektral




lås upp
allt det du ser

möt allts sagor




detta är

inlyssnande medvaro



i bilder vilka mjukt vattnar din själ



var kalken
vilken tar emot


bjud din törst morgondaggen
uppstigen ur skymningsdagg


så
skapas
det jag bär

viskar
hon

i vinden




orchidevinge
i himmelsmolnets
trädkrona


spinner
väver

kolibrivingens
rörelse

regnskogens strängar
vibrerar i skönheten
av

orchidevingens
närvaro

gyllensteg
rörs mjuka
i månsonater