Du är fjorton år gammal. Du gömmer dig för tillfället i din garderob för att försöka undkomma din fars alkoholpåverkade vrede. Du vet det inte än, men precis när du tror att du är säker så kommer dörren ryckas upp och hans vredessvarta ögon är det sista du kommer se innan du tappar medvetandet. Det är inte första gången det händer, och inte heller sista.

Du är tjugofyra år gammal. Du och din käresta sitter vid middagsbordet. Ni har precis grälat och sitter nu i tystnad och koncentrerar er på ert eget. Du vet det inte än, men när du plockat ihop er disk och vänder dig om för att gå till köket kommer du träffas av en vinflaska i bakhuvudet. Vad som händer sedan är det ingen som vet, för spåren slutar vid den blodiga flaskan och din kropp kommer aldrig att hittas.

Du är trettiofyra år gammal. Det är tio år sedan du flydde från den du trodde var den rätta. Du vaknar upp tidigt en morgon i ett rum som inte är bekant men minns snart var du är. Du befinner dig på ett hotell i ett land långt ifrån allt du en gång känt till. Du är säker, det är iallafall så du känner dig. Du vet det inte än, men hotelldirektören är inte den han utger sig för att vara. Hur ditt öde beseglas är det bara direktören som vet, för de döda talar inte.