Bonnie Tyler som hon såg ut för trettioårsedan,
tänk om man hade fått ha henne i sitt hem, andats med henne varje ny dag.
Man skulle ju aldrig någonsin velat gå utanför sitt hem .

Vi skulle lagat världens godaste mat, i ett vackert kök,
avnjutit den med varsitt glas vin, under körsbärsträdet i trädgården,
med orange fullmåne som enda publik.

Nätterna skulle sövts av god sömn, i tidig gryning skulle vi vakna tillsammans,
så nakna.
Med hennes hesa röst skulle hon talat om att hon fått en ide till en låt,
jag skulle hört hennes brinnande låga när hon bett mig lyssna på den,
självklart skulle jag svarat ja och lagt till orden: " om jag får älska med dig sen".

Vi skulle alltid hållit varann om ryggen,
tröstat, torkat tårar och delat skratten tillsammans.
Hon skulle framfört låtar om krossade hjärtan i olika städer då hon turnerat runt.
Tusentals fans skulle skrikit hennes namn och stolt skulle jag tänkt att:
" hon är min bara min".
Det ska erkännas att det nog skulle varit lite oroande också, jag hade säkert varit nervös över att hon endag skulle slutat älska mig.

Bonnie Tyler som hon såg ut för trettioårsedan,
tänk om man hade fått leva i hennes hjärta då, varit den som fått hennes hjärta att slå.

- Fast det hade kanske underlättat om jag varit man...
En snygg sådan.