Jag köpte en bil en gång - det var så där ett halvår sedan.
Fin bil så där vid en okulärbesiktning - Tolv år gammal så den var vär lite sliten men välskött - betald blev den och affären gjordes upp vid köksbordet hos ägaren - en tvåbarnsmamma i Skarpnäck.
Pappan till barnen eller brodern till kvinnan var behjälplig med presentation av bil och papper.
Jag och min dotter tyckte om familjen och det kändes riktigt bra då vi lämnade alla glada och for iväg med nyförvärvet.

Ägarbytesbevis kom efter någon vecka från trafiksäkerhetsverket som även passade på att tala om att bilen hade sedan någon månad tillbaka körförbud på grund av utebliven efterkontroll av de fel som upptäckts vid ordinarie besiktning.
Jag hade ju pappren och kunde konstatera att allt var som det skulle varför jag antog att det på grund av bilbesiktningens privatisering och delning på flera operatörer blivit något fel i överföringen.
Men efter ett par samtal med TSV stod det klart att mina papper (godkännandet och skatten) var förfalskade.
Föregående besiktnings godkännande hade försetts med nytt datum med hjälp av sax och klister samt en bra kopiator.

Visst - du kanske tycker att jag får skylla mej själv, men det känns aldrig bra att bli bedragen av sina medmänniskor.

Omöjligt att få fatt i säljaren då denne antagligen använt ett kontantkort som nu inte behövdes längre då bilen var såld.

Återstod inget annat än att anmäla detta till polisen.

Hade så när glömt hela saken då det här om dagen ringde en utredare från Södertörnspolisen som med anledning av min anmälan erbjöd sej att tillsammans med en kolega komma ut och visa bilder på den jag köpt bilen av, samt komplettera min anmälan om jag hade något att tillägga.

Detta var ju i alla fall ett tecken på att något började hända ett halvår efter min bedrägerianmälan.

På avtalad tid kom det så två polisiära utredare till min adress långt ut i skogarna på Värmdö. En tung bestyckad vinröd Saab rullade in på parkeringen. De två konstaplarna tog sej ut på backen och hälsade belevat. Jag såg att dom gärna hade velat bli bjudna på kaffe, men hade inte den möjligheten samt ansvar för ett koppel ganska skällande hundar som skulle gjort ett givande samtal betydligt mindre givande än vad som faktiskt blev fallet med den vinröda Saaben som underlag för pappersexercisen.

Ett tiotal bilder togs fram och förevisades mej - det var alla porträtt av svartmuskiga förbrytartyper - inte en vit man var medtagen - och man kan undra varför. Är det så att vita män inte längre misstänkt för brott i detta land.
Eller kan det vara så att när det gäller bilskojare så har hela branschen tagits över av mörkermän från långt bort i stan?

Några svar på de frågorna fick jag aldrig - i vart fall var det ingen av de uppvisade förbrytartyperna som stämde på de som sålde bilen till mej.

Längre än så kom vi inte och de båda lagen väktare åkte sin kos.

Dan därpå ringde utredarkonstapeln och meddelade att dom gjort vad dom kunnat för att utreda förfalskningen och därför beslutat att lägga ner utredningen.

ALLTSÅ! ? Polisen klarar inte av att utreda merparten av de anmälda brotten i Stockholm och bara en bråkdel av de brott som begås i landet i övrigt. Detta må förstås av att två fullt betalda utredare åker flera timmar i dyr bil ut och visar upp ett antal helt ovidkommande bilder på ickeetniska svenskar så som varande de enda tänkbara brottsförövare. Vad var syftet? Knappast att verkligen utreda den brottsliga handling som anmälts - var det att smutskasta folk med utländskt utseende - vilken roll spelar polisen när det gäller att verkligen ordna upp de brott som begås, och vilken statistik medverkar polisens taffliga utredningsförfarande till då dessa tjänstemän inte medverkar till att få fram de verkliga bevis som i denna bilaffärs fall existerar, säljaren, dvs bilens ägare finns och jag och min dotter är två vittnen till en affär som på inte vis överensstämmer med den varudeklaration som står att läsa i blockets bilannons.

Sannolikt är detta utredningsförfarande ingen slump - anmälningar läggs ner på löpande band - polisens utredare sviker brottsoffren och i längden innebär detta att det svenska samhället blir allt mer rättsosäkert.