Kan så vara att vi tycker oss se att "folk" vill ha skiten - konsumismen, könskampen, konkurrensen och de i praktiken totalt frisläppta marknadskrafterna - eller inte vill, men står utan förmåga att förmå något annat, än att stå med mössan i hand till den stund då upproret är den enda återstående vägen.

Ett dagsaktuellt exempel är bankernas härjningar i Spanien där dagligen barnfamiljer i hundratal vräks rätt ut på gatan i spåren av nedskärningar och konstruerad arbetslöshet.

Tippar att det bara ära en tidsfråga innan detta kommer att drabba sverige - gissa om vi får höra en ton i skälla då.

Att generalisera är alltid vanskligt - alla sorter finns och det mest iögonenfallande just nu är en maktförskjutning mot den gapigaste och i allt mer ansvarslösa tokfeministiska hållningen som lagt det politiska mellanskiktet under sina fötter - orsak - röstfiske. Den representativa demokratins behov av ungt kött.

Belägg - behandlingen av Omar Mustafa!
Företrätt av så kallat feministiska antirasistiska krafter som ser rasism bakom varje opinion oavsett det handlar om kvinnan som maktkön och krav på kompetenslös könskvotering eller motstånd mot islamistisk ideologi.

Alltså en könsrasistik feminism som helt förlorat sakfrågornas fotfäste och som dessutom vägrar svara för sina ståndpunkter, med andra ord än könsrasitiska tillmälen.