hon vände sig
i förtvivlan


till oraklet






oraklet
blickade

in i oändligheten





svarade henne
med
oändligheten





detta

kunde hon ej
med tanken tyda





hon ilade
till

marknadsplatsen

gav en sliten kopparslant
till henne med krökta klor




klokröka siade
tragik
katastrof





hon vände sig i
förtvivlan till

och hon flydde detta
sagda





endast för att
utan väggar
eller tak


landa
i


hans väntande famn




grunden
bar

dem


in i oändlighetens ögon




hon hör oraklets stämma
i djupkärlek
viska


så
är


meningen