Det svenska samhället präglas sedan länge ansvarslös inkompetens.
Det är inte bara politikerskrået - detta överbetalda skitpratare - som yrar i tomme.
Tjänstemän av varierande könskategorier som sitter på sina mer eller mindre välgymmade bakdelar förefaller också helt okunniga om vad dom sysslar med.

Detta kan ju tyckas vara ren katastrof - dessvärre om vi tar en överblick på resten av världen, EU, FN, bank och kreditinstitut och all övrig politisk maktaktivitet - ja då ser vi att det är lika illa där.

Ja, illa är det - och knappast ser jag någon ljusning.
Kanske kan vi försöka klamra oss mot den gamla klyschan "mörkret måste kulminera för att ljuset ska återvända", men just det luktar av unken självsuggestion.

Sanningen är att det har blivit mörkare under hela min livstid, och än är det långt kvar till midnatt - och det värsta är att vi förletts till att tro att det är tvärt om.

Vi har blivit som olmar - de där grottfiskarna som anpassat sej till ett liv i blindhet.