rosensten
tung
andas hennes hud
fukten stiger
upp
i svärmar av
regngivna knoppar
nattens floder
är
stannade
stigande moln
tätnar
dras samman
fiskarens
nät
fjällen skimrar
bak kammarnas
böljande linjer
drakväktaren
sluter varsamt
vingar om
skarp är blicken
ser genom töcknade
djupt
andas hon
in
skingrar tyngdens
stillastående pålar
baldakinernas
färgprakt
böljar i deras
ankommande
sidenglans
ökenfolken
doftar
kardemumma
kanel
nejlika
basilika höljer
synen
lyft ur lerkrukor
vinbergssnäckor
samlas i stenringen
eldfjäril fläktar
andning
i mitten
lönnen andas
bladhänder
utslagna
vattnar daggkåpans blad
ur helgad källa
ur det bladet
bjudes bergen morgondryck
snäckblåsare
fyras toner möts
i ringen
kom dag
ur hand
kupad mjukt
över nattens sovande
ansikte
kom dag
vilken blickade
in i hands ådring
kom hand
infatta mina drömda
pärlord
i pilen
vilken antänder
bålets vakande öga
låt röken skingras
skimras
låt
denna kropp
förenas med havet
kom dag
ur hand
rör vid
min pannas öppnade
rosensten