Sanningen om hur det verkligen är sitter vi alla med - hur det verkligen är för oss - och hur vi ser att det verkligen är för andra.
Jag vill inte förringa din, andras eller min upplevelse av vår verklighet - det vi ser sker det är sant för oss - alltför mycket av det vi indoktrineras till att tro inte sker - det sker i alla fall - det går att medicinera bort eller terapeuta in i glömskan, eller förtränga - men det är likväl där.

Det är modernt i dag att kemiskt kastrera våra samveten, våra tillkortakommanden i en mänsklig värld som lämnat livet att dö i rännsten - att ha känslor är opraktiskt, dessa måste sövas bort.

Att vägra att dagligen våldta det lilla liv som finns kvar innebär direkt transport till psyket. Där behandlas vår förmåga att se sanningen med framkallad blindhet.

Det blir lugnast så - hjulen måste rulla - profiten måste fram - annars är det bara att lägga ner alltsamman!

Ja, säjer jag - lägg ner innan det är försent - försök med lite kärlek - kanske skulle vi må bättre då?