Tårar rinner över dårens kind.
Han hoppas på vindar, orkaner.

Något som berör,
som våldför honom i en dans.

Chanslöst sväva omkring.

Något som kan ofreda honom,
skapa oreda i en redan orolig tid.

Han skriker åt en sky
som gråter med honom.

Skingrar på oklarheten
för att ta farväl till ljuset.

De skapar väldsfrämmande kontrast.

Ett vindkast stänger springan

och han vet precis,
precis vad som väntar.

Han anropar kaos och kaos besvarar.
De är sämja över vad som ska ske.

Dåren slits i bitar.
Ett pussel sprids som aska
för en främling att lösa.