vän
är källan




vilken löper
in i tjärnen




hon nynnar
nattens
sländvingar





vän
i livet

är källan
vilken klarnar

linsens imma



och

pärlemorseglen
lyfter i morgonvinden





vind
sveper vindar
röster ur havets öga


vandrar
i städernas pärlemorblad




röster rör vid
sandkorn


stränderna blommar
i nattvända
stigar




röster
kysser spåren

de en gång
lämnade till gryningsdaning






var kom pilen från
vilken antände lagd spiral


askan smörjer hon
händerna med

in
in



sitter i spiralens ingång
utgång

händerna är



medsols
motsols
med

är askblad



ögonens
stjärnskålar
i tomheten glöder askan

marken runt
är beströdd med rubiner





fingerglöden
sänker sig
in
i

milans bädd


hon bär en slöja för det ansikte
hon ej visar



han vakar vid skogsbädden
där i endast avtrycket av en närvaro vilar


hon bär en slöja för det ansikte
hon ej visar



hon bar
en slöja

för det ansikte hon ej visar





sommarfjäril

i hans händer

rör mjukt
vid den hud

vilken slutat drömma


åter
ser han


floderna
bäckarna
vattnen andas

i det vilket han trodde
endast var linjer


sommarfjäril
i hans händer

rör mjukt
vid den hud


vilken slutat drömma