kylan tar ett stadigt bett
kinderna rodnar
tårar tränger fram
näsan försvinner
frostbitna tår klingar i skorna
åkarbrasans tid är över
köldens kraft är total

tryckvågen slår mig under hakan
värmen
befriar kroppen ur köldens grepp
sonens skratt är lågan
i pulkan trotsar vi allt
tillsammans är vi starka
sonen har ju trotsat döden
hos honom kan jag vara trygg