Jag är isbiten som dansar omkring
på det heta stekjärnet.
Du är det fladdrande stearinljuset
i frysrummets kalla mörker.
Vi är de fattiga riddare
som aldrig fick ta del av sötman.

Du är det tysta ropet
som inte trängde över läpparna
men som överröstade tystnaden
i världens döva öron.

Jag är molnet på himlen
som solen fick att avdunsta
innan jag hade regnat
över markens torra växtlighet.

Vi möts i juninattens milda dunkel
där näktergalen sjunger
från det täta buskagets djup.

Vi är de som aldrig fick en chans och därför tog den.