jag skådar dig
i dräkten

du bär

i månljus
ängens dimma

väver du

ur slutna ögons
vakna källåder

ur sanden

stigen vid alarnas
lägereld


droppe i trädets krona gnistrar
i solfjärilsvingar

kvar ur regnets vida färder
tonad av blixtars danser
ur åskans djupa stämma

de lyfter stenarna djupt inkrupna i sömn
andas de
stenarna
stenarna lyfts läggs i stöd
mur

till åkern vari säden mognar
sedan fåglarna dragit plogen
genom molnland ur sunnanvindens öga
notus ler i glödmantelsgryning
kan löften brytas
skall löften brytas
är det tillåtet
kanske i överenskommelse
frågan är ändock
är det möjligt bryta löften
är löften ej inskrivna i himlars blad
i rosendroppsolja

vinden viskar till dig
se fröet läggas i jorden
du ser det ej
det är borta
ändå
vet du
fröet äter jorden
jorden äter fröet
fröet vattnas
fröet doftar dina ögon
stiger upp
du ser fröet
hav tillit du vackra människoblomma
allt är inte det din tanke yttrar
en yttring kanske
en krusning på ytan
du ser ej djupen
du vet ur böcker att dessa är
dyk med delfinerna med valarna
sväva med rockorna
andas havets cirkel
ty vågen är ej en våg
en krusning är vågen
en fläkt av en utspridd hand
vilken i kärlek smeker kinden
barnets rosenröda
den gamles fårade kind
inkommande
invandrande
utvandrande

och

kanske är det just detta
hur
väcker du ditt ansikte
hur väcker du dina händer
hur väcker du dina fötter

hur stiger du in i din kropp
hur stiger du ur din bädd

är du i ett rosenmoln
eller är du inlindad i taggtrådar
i stampande ovädersmoln

yr du
snubblar
du

hälsar du din kropp med
god morgon jag ler till dig

god morgon livet kärleken moder jord

du sådde dina frön ifrån skäppehänder
inom vilka du groddade fröna i vattenstänk
du ville se rötternas vägar
ville se rötterna klart
du sådde dessa frön
glömde fråga jorden
vart kommen är

så frågar jag dig du vackra människoblomma
hur vaggar du din kropp till sömns
näri själen vandrar in i andens hand

räds icke regnen vilka vattnar jordarna
räds icke gnistan vilken antänder livsflödet
räds icke rörelsen
jag skådar dig i dräkten du bär i månljus
ängens dimma väver du
ur slutna ögons
vakna källåder ur sanden stigen
vid alarnas
lägereld
så vackert du sover
lilla vind i min ficka
vad drömmer du vad ser du var är du i molnens vida bädd
så vackert sover du
lilla vind i min ficka
din kropp är mjuknad
i sömnens blad
händerna är trädens rötter
höljer ditt hjärtas sol
fötterna är indragna
trädets krona
blommans krona
slutna är sömnens blad
silar silverljus mellan fingrars vägar
sakta återvänder gryning
du motar gryning bort ännu en stund
inte nu
inte vakna
mina fötter har vandrat långt i händernas tuva
så vackert du sover
lilla vind i min ficka
säg varför lockar ej gryning
varför lockar ej vingfolkens sånger
gryningen lockar
sångerna lockar
gyttjan jag föll i klibbar
ännu kvar
lilla vind
jag hämtar fingerborgen smidd av kristaller
hämtar daggens droppe tvagar dina fötter
vinden vänder vrider rodnar
reser stampar
ilsket
gråter
fötterna kvider
det gör ont
ont
lilla vind
hur väcker du dina fötter
sätt dig här i handen
låt oss varsamt röra vid fötterna dinas
gryning


en trasselhärva i rederskans fingrar
lyssnas lägges lindas mjukt
vem trasslade vad gav dig denna oro
det gjorde jag själv
i en stund av stum
trasselhärva i rederskans fingrar
tvagas i källans silver
redohärva gives färgen den bar
i vindens burspråk
havet når stranden
rör vid kanten av kvinnans fåll
löser stygnen vilka håller henne uppe
havet lyfter henne ur fållan
in i rörelsen andas
andas med livsvinden
ty
du är

täljd av en hand
i kärlek seende

asken

vars rötter
är

vida källor
bäckar

sländan spinner
hennes stämma
in i trådens silver

stig ur stenen
vilken bar din stämma

i skogarnas doftande
ädelstensträd


tråden är trädd i silverne öga

täljd av en hand
i kärlek