Det finns inga steg i sanden mer. Sorgestenarna ligger vända och tomma. Tornen lutar inte längre. De står raka och öde, där de suckande svalorna faller. Men det finns ett kök. Inneslutet i sibirisk kyla. Ett kök där tystnad bor och hjärtat drunknade i en kaffekopp. Ja. Det finns ett kök. Ett kök som inte längre vill vara ett kök. Som bara väntar på att få brinna ned. Och upp.