Kalla
Kala
rummet

log mot mig
när jag klev in
inte så där inbjudande
men


ändå ett svagt leende
tyckte mig kunna förnimma
en skrattrynka

bakom den tunga gardinen


dold för andra att se
bara för mig
glad


britsen var pappersförsedd
inte alls glad att se mig
utan snarare lite vresig

muttrade
vad gör du här -
tar upp tid
det är vad du gör.


skrämd av britsen drog jag mig försiktigt åt ena sidan
där hängde Bennybenrangel och visade hela innanmätet
oblygt

han pekade mot den beniga bröstkorgen
och log
ett makabert leende
så ögonhålorna drogs åt sidorna

jag tumlade runt i rummet och stötte emot en rockförsedd sjuksyster
hon log inte
varken med ögonen eller munnen
död

hon såg död ut
blek och tom
obehag

klockan som satt ovanför den vita dörren
tickade högt
bankade och skrek efter uppmärksamhet
och det fick den
vanligtvis av alla

utom mig,
så den fick ett anfall och föll isär


hur ska vi nu hålla tiden
undrade den bistra sjuksköterskan
så jag rusade mot dörren
kastade upp den
och forsade genom de ändlösa korridorerna
genom en rödmålad dörr

mot friheten och lyckan.