Två stirriga ögon, jag sett allt för ofta.
Du är anledningen till, att jag vet hur det dofta.
Du är vad som ska få mig, att känna mig säker,
att gömma mig under din jacka, din kofta.

Som du bitet dig, är inte som du bör.
Du hämtar aldrig, eller kör.
Det känns förjävligt, att inte kunna umgås med dig,
som minna vänner, och deras pappor gör.

Jag kan aldrig lita på, att du kommer i tid.
Att du ens skulle öppna dörren, jag väntade vid.
Du tycker, att du är öppen, och i dina åsikter är fri.
Sanningen är, att du är förbittrad och rigid.