Grannen kom förbi. Arg så röken bolmade ur båda näsborrarna.
”Nog är det väl fan! Här pratar regeringen och alla om att gynna den lokala turistnäringen. Skapa arbetstillfällen i länet och så går dom där jävlarna i Älvsbyn och säljer Storforsen! Inte nog med det, varenda Norrbottning som vill se forsen får betala 500 spänn för dom ska bygga ett högt jävla staket runt den!”

Vid det här laget hade han fragda kring munnen och det kom eld ur näsborrarna.

Bakgrunden var att han hade läst en artikel i husorganet om att Älvsby kommun hade sålt Storforsen till tyska koncernen ”Naturenschade” vars VD Günther Groβfors, bördig från Lächerlich, strålande glad hade berättat om planerna.

-Jaa, höll jag med, är det inte fördjävligt. En sån här strålande första April med sol och blå himmel. Som gjord för en utflykt till forsen!

”Det är för fan inte klokt! Vart är vi på väg? Inte ens länsstyrelsen sköter sitt jobb! Nu är det på tiden att vanligt folk får börja bestämma! Jag ger mig fan på att tysken stänger ute alla Norrbottningar och gör det där till en enda jävla tyskkoloni! Hoppas dom ramlar i forsen! Vart är vi på väg?”

-Ja det är nog som pojken sa: ”Det går nog åt helvete med vårt rederi!” När morsan drog proppen ur badkaret!

Ångan hade slutat pysa ur öronen och han lomade sakta hemåt ruskande på huvudet och mumlande något ohörbart för sig själv.