horisonten är tyngd av regnmoln

solens strålar letar sig fram genom skyarna

under detta tak färdas vi längs färdvägar som egentligen kan vara mer okomplicerade än vi anar

men varför göra det enkelt?

när världen väntar på våra utsvävningar, vårt enträgna arbete och vår glöd?

varför göra det enkelt, när vi vet att varje livsrymd förr eller senare fylls av komplicerade frågor, som väntar på våra svar

som hur man får tiden att räcka,

havet att vända,

tårarna att torka,

och kärleken att blomstra?

sommaren är fylld av löften

över berget susar lövens spel i vinden

hoppfullt fäster hon drömmarna med kaststygn vid kjolfållen

de skira visionerna, hoppet och levnadskraften

efter åtta solvarv

gaskar hon upp sig

och lämnar tvivlet bakom sig

ingen ska få hindra henne att skapa de bästa förutsättningar,

att få ge och få ta emot

berguven hoar i sommarnatten och håller dem sällskap

den är en stannfågel att lita på

med vingarna kupade i glidflykten

står dess öron vidöppna

dess vingspann breder ut sin trygghet över nejden

aldrig har hon tänkt på honom som en uv,

men hon ser likheten nu

klok och musikalisk,

och en stannfågel

©  Birgitta Wäppling, 23 juni 2013