Jante satte sig bredvid mig
första dagen i första klass
En ofrivillig bänkkompis
med oborstade tänder

Du ska inte tro att du är nåt
Du ska inte tro att du är nåt
bara för att du kan läsa
väste han

Så jag höll tyst
Stavade mig igenom
Äppel-Päppel-böckerna

men när jag börjat på Kråkan
när alla andra var på Piron eller Paron
kom fröken på mig

Hon tvingade mig att läsa högt
och jag blev hatad

Jag önskar att Edith
suttit bredvid mig istället
och skrivit med stora bokstäver
på mitt bänklock
DET ANSTÅR DIG ICKE
ATT GÖRA DIG MINDRE ÄN VAD DU ÄR

Men fjantiga Jante
tog plats och påstod
Du får inte finnas fullt ut
Du måste hålla tillbaka
För hur skulle det se ut
om vi sprang upp på bergstoppar
och skrek
Jag älskar mig
Jag älskar dig
Jag älskar livet

Jaså Jante?
Men tänk om vi inte älskar imorgon
Vi får passa på
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
som Edith skulle ha sagt

Nu står Jante bredvid mig
när jag speglar mig
Vem tror du att du är
väser han
Vem tror du att du är
som tycker om dina bröst?

För det är inte riktigt tillåtet att älska
om du inte är normal och ideal
Du får inte älska
det som är lite för litet
eller lite för stort
För vem tror du
att du är då?

Ibland kryper Jante ner i min säng
och andas på mitt ansikte
Du ska inte tro att du är nåt
Du ska inte tro att du är nåt
bara för att du står på scen
och läser dikter
som du själv har skrivit

Då kväver jag honom med kudden
och kallar på Edith
som kryper ner
och smeker mina bröst

Gör nu slut med fjantiga Jante
och bryt mot hans lag!

© Louise Halvardsson 2013