PLING!

Jag är hon som springer till spårvagnen
med knullrufsigt hår
och rödvinsmissfärgade läppar

Hon som klistrar in
kondomförpackningspapper i dagboken
för att påminna sig själv om
att hon är attraktiv och älskad
trots akneärr och raggarsträng

Jag är hon som plockar poäng
i uppförsbackar

Hon som får håll
och överreagerar
spelar över
och övar sig på att överleva

Jag är hon som kysser Göteborgs vackraste poet
utanför ytterdörren

Hon som vill att grannarna ska skvallra
och att takpannorna ska skallra
när hon älskar
med Göteborgs vackraste poet
trots att hon vet
att det aldrig kommer bli barn

även om dom skulle bli
jävligt snygga och jävligt ordvitsiga

PLING!

Jag är hon som byter spårvagn
vid Brunnsparken
för att åka hem till en ny vän
och bli bjuden på livet
i form av kladdig kaka
och mera vin

Hon som har
en egenritad karta i fickan
Hon som inte har
någon smart telefon
och känner sig stenåldersgammal
när folk pratar om appar
och digitala kom-ihåg-lappar

Jag är hon som trodde det var slut med män
men tycker att poetkillar
tillhör en annan klass,
en annan kategori
för hon blir kär i ord
inte i könsorgan

PLING!

Jag är hon som glömmer
att stiga av spårvagnen

Hon som fastnat i en dagdröm
om knullrufsigt hår
rödvinsmissfärgade läppar
och Göteborgs vackraste poet
som för länge sen
slutat räkna poäng
i alla slags backar

PLING!

Jag är hon som fortfarande säger spårvagn
hon som inte bott i Göteborg
tillräckligt länge
för att bara säga vagn

Jag är hon som
drömmer ömma drömmar
på väg hem från ingenstans

Hon som kissar bakom en buske utan löv
och tänker att hon lika gärna kunde
satt sig bakom en lyktstolpe

lika upplyst
lika bar rumpa
klockan tre på natten i december
när dörren gått i baklås
och nyckeln är kvar på andra sidan

men det är inte ens min historia

Jag är hon som blev kvar hemma
Hon som rufsar till håret
häller i sig rödvin
och skriver en dikt
om Göteborgs vackraste poet.

© Louise Halvardsson 2014