Våren och du är så jävla förnämlig och fruktansvärt vacker

fylld utav krokusar, liljor och sippor och knoppar och känslor.

Fräck med ett skamlöst gungande hår som sprider sitt syre;

luft som för mig är en stickande skarp fräschör som retar

vintriga, sömniga jag som älskar det vitas tystnad.

Tung som en pläd som lagts uppå världen, en anspråkslöshet som

ger mig den styrka och tillit att möta framtidens oro;

vila från växandets stress och perplexa morgonrutiner.