Tänk på metafysikens strävan att utforska fysikens givna lagar,
för att de trots sin uppenbara vetenskapligt bevisade empiriskt testade syntes egentligen är helt och fullt ologiska, där abstrakta och ändå vardagligt betraktade element som tid och rum är totalt väsenskilt från den vanligtvis tänkta logiken.

Jag skriver en dikt en sen söndagkväll där hjärnan börjar sluddra bort och in och ut i ordvändningar och resonemang som jag bara kan föra med mig själv för att inte helt tappa koncepten kring min verklighet.
Om jag nu inte skulle börja tala till de mer jordnära skotten av basilika och krasse jag satte för nån vecka sen att gro i det ljusa köksfönstret.
Trots allt, i dess jakter på frågor mer än sanning genomgår åtminstone jag metamorfosen och frigör mig från nuet, en såkallad verklighet.
Och jag går in i mina alla åldrar och känner likväl det verkligt att vara barnet, åldringen, kvinnan, flickan, tanten och människan Jaget. Jag frigör mig från yttre epitet rakt in i tankens värld och jag ser att mina minnen och framtidsdrömmar och minnen av framtidsdrömmer och minnen av framtidsdrömda minnen bildar en väv av det som är verkligt upplevt och overkligt tänkt. Bilder, ljud och lukter i den svala lägenheten med balkongdörren öppen till aprilnatten blandas med det lästa och det skrivna och det tänkta. Och då får jag tanken av att det som är verkligt är ju egentligen bara det vi bestämmer oss för här och nu, det vi skapar en överenskommelse kring.

Detta har förstås många filosoferande människor tänkt på förut och säkerligen uttryckt klokare än jag. Eller också var jag först? För vad bestämmer tiden? Kanske finns det paralella världar där allting är likadant och ändå tvärtom. Att det överhuvudtaget skulle vara möjligt visar på att vi ingenting vet där vi självcentrerade står och säger att Jo minsann, så är det om att människor minsann inte kan flyga och människor är goda till sin natur.
Och om det är så vilket det sällan känns som, att det kanske och troligtvis finns andra möjligheter än de som syns. Då önskar jag att jag fortsatte hänga med i mina egna resonemang och vågade ifrågasätta sånt som inte verkar bra men är som de är för att man hävdar att det är logiskt och riktigt på alla sätt och har en empirisk grund.