att gå och slarva, vanka ut till frukostbordet,
längta efter wienerbröd
och du
när du äter måndagsgröten som smakar som den gjorde nyss och när villrådigheten slår till i frysdisken på koperativa och när du gnäller över burdusa barn som flabbar, cyklar precis precis framför dig när du släpar hemåt med middagsfångsten

i november, hamstringsmånad, människor springer fram över staden yr och samlar trygghet inför vintern

och tv:ns svador sipprar in
och ut
och det är dags att lägga sig utan att du vet hur.

Har du då inte övergivit dig själv? Låtit dina ideal blekna, krackelera. Är du längre levande du övergivna.