Ett rostigt oljefat
utgör trafikdelare
i kvällssolen
mellan dammiga grusvägar
spanar barn mot horisonten
i väntan
på mödrars avgrundsdjupa
sorg
klagan
gråt
över dödsmaskiners verk

när den tunna
sandjorden
skyfflas
över fäders och bröders lik
och världspolitiken avvaktar
inte vågar ta ställning
för barn
som leker på krigets bakgård
skapar sin barndom
mellan trampminor,
politikers prat
och rostiga oljefat