doften
ur en svunnen vandring
vari

smideseldarna flammar höga
i nattstänkta ögon trötta av osömn
vakande har dessa ögon vakat
med ljusbärarnas följen
nu ljuder åter smedernas
bergsvandring i
opalrikens
stigande

hon höll bägaren i handen
tätt intill bröstet i vänster kammare
den vita tyllgardinens tonmembran fläktade
bägarens skira kristall brast med en klang
ädelstenstårar rör vid forsarnas torkade

trumpeter silverhorn ljuder i natthamnar
manar böljande ängsdanserna
gryningsdimman stiger
över trösklar
vimplar smattrar i vindens
skrudade trädhamnar



hon lyfter ögonens kratrar ser
bergens fjärransikten
bära vita slöjor

vävda av
folkens
kristalltoner

folken vandrar stigarna bärandes
darrgräsets viskandestämma
i dalen i bergens öga
nedlägger de

gräsets darrande stämma

färgad röd
av slagens agnade krokar

doften
ur en svunnen vandring
vari

hon höll bägaren i handen
tätt intill bröstet i vänster kammare
den vita tyllgardinens tonmembran fläktade
bägarens skira kristall brast med en klang
hon sänker blicken ser sin fingrar blöda

ädelstenstårar rör vid forsarnas torkade


stämman har tystnat nu