jag brukar viska till dig om natten
om hur svalor alltid flyger lägre
precis innan regnet faller
om att myggen alltid biter hårdare
efter ljumma kvällars sommardopp

och jag vet att du ofta drömmer
om sådant som jag aldrig sett
om frihet utan silvertrådar
i en värld där ljuset sällan slocknar
någonstans långt bort i fjärran

det har nämnts att ni glömmer hastigt
i ett och samma andetag
men jag väntar en stund till
låter andetagen bida tid


och kanske om jag orkar i morgon natt
så ska jag viska i ditt öra när du somnat

om varför han aldrig nånsin kommer hem igen