Han som står där på rådhustorget
men glömt att döma
den skyldige
för den skyldige det är
han själv
hur känns det?

Och hon som skriker
ut sitt hjärtas ensamheter
för det finns inga symbioser
för henne att existera i
hur känns det?

Alla dom, som andas
sig genom livet
och sedan stilla dör
hur känns det?

Och du,
som läser detta
hur känns det?