Besvärligt ärligt säger jag:
Jag saknar, allt som var.
Ett preteritum så perfekt.
Lidelse som går att motivera,
Citera Marley, om kärlek
och jag vet, att lek
är för stunden bunden.
Tiden omformar sanning
till lögner
och allt går sönder.
Små små bitar som kvasten inte fångar
de ligger kvar, sitter fast.
Ingen rast, från minnen.
Blockerar sinnen från allt i presens,
i turbulens lever tankar i konkurrens
med rationalitet, så iskallt.
Vet allt, utom det som är signifikant,
det enda som är sant,
Trygghet är frihet, och frihet, är livet.
En lek, för stunden bunden,
tiden fortlöper, men jag är fastbunden.