Är inte allt

ändå

som ett sandslott

och vi som små barn

vid strandkanten


Kanske

Gud ler överseende

med vilket allvar

vi bygger våra sandslott


Eller blir han vemodig

han har liksom

sett det förut


hur vi förvånat

ser allt vi I vårt högmod

byggt

förintas

av vågorna

dagen därpå



Och ingenting

ingenting

lär vi oss

av det



Av jord är du kommen

jord skall du åter varda


är det någon I begravningssällskapet

som reflekterar

över prästens ord

Eller står de och tänker på

kaffet och kakorna

att det är måndag

imorgon

dessa förbannade måndagar

måtte det snart bli helg igen



Jag står I utkanten

av begravningsplatsen

där har jag stått sedan barnsben

och funderat

över texten

på min gravsten




Varför ska man ta livet av sig

när man ändå inte

får höra snacket

efteråt

sjöng magnus uggla

någon gång på sjuttiotalet



vi satt I pojkrummet

och lyssnade

drogernas

smekmånad

hade just börjat

vi hade tagit första steget

på en lång resa

in I mörker



Aningslösa

trodde vi på varje ord

iblis viskade I våra öron



hans syster blev sjutton år

och sorgen

var förbjuden

I hela huset


hennes namn

fick inte nämnas

vid köksbordet



När alla gått hem

står jag kvar

jag har aldrig riktigt deltagit

I detta livet

det är utanför bild

jag hör hemma

I det kan jag vila nu



härom dagen

när jag besökte din brors grav

bestämde jag mig äntligen

efter alla dessa år



En gravsten av trä

förnamnet

och

La ilaha illa Allah

får räcka

så jävla

betydelsefull

har jag ändå aldrig varit


Sinnesro

att acceptera

tänker jag

startar hojen

och kör därifrån


Solen är på väg upp

över staden


mitt tillfälliga hem



snart är det tid för Al-Fajr