spår

i mossan


skålar
tömda


dofterna stigna


sköljes i molnskogens flod


boken
vänder blad


alltmedan
hon

frammumlar formler


bärnstenar
är gnistrande tigerögon


tystnaden lägger
mjuk midnattsmantel

sammetslen

över den härjades bröst



sömnvinge
tag mig i din famn

vagga
mina sargade händer


livet slocknar
i en alltför tidig

övergång




hon tillredde bålet

bäddade in sin
kropps maror

i blå stäppsalvia

hon bad
skymningselden
antända
bålet

ystert flammade hon
upp

virvlade
upp

slutligen
låg glödande kol

kolen växte

växte

koala med ditt milda anlete
blickar mjukt
en aning sorgset in i den röda
vidsträckta sanden

ser sanden andas vågsvall





i smedjan
vattensmedjan

blåser glasblåsaren
fönster


glasvingar


med sensibla
sensitiva fingerljus
smides infattningar

se livets panorama
skölja rutorna rena i glödande ässja




hav
ur

vind

urvind
lyfter
ögons vingar

stormfåglar
bär ax

in i
vallmofältens
kornåker


hon vandrar
in i blåklintens

vackra
ögon





kommen
till den stund

vari lien skärpes


vari
silverskäran
är pendeln
är såningsmannens vingarm


blodet rusar
genom skogsskuggor

skriar
vilt
med blicken bak ryggen

klarnad

den klarnade blodrusningen

skänker
skördearom





han
ser snodden lösas
amuletten
falla

han manar dem in i en

lädersnodden de tvinnade

ligger mjukt
runt
halsen

amuletten vilar
mjukt

i gropen
vari vingar mötas

tecken faller mjukt
in i handgörelse


årsringar vandrar
i sjunde
tusenvarv

amuletten
stiger ur

jorddvalan