Jag vet att jag aldrig har bestämt mig,
velat fram och tillbaka utan slut.
(Egentligen ville jag hitta ut.)
Det är kanske svårt att förstå för dig.

Fast du skulle aldrig kunna förstå.
Det är mitt fel att du aldrig vetat,
men mina känslor har existerat.
Att jag gömt dem väl kan man lätt påstå.

Jag ber om ursäkt, jag är jävligt svår.
Vad ska jag säga? Det är sån jag är.
Och jag vet så väl vad det innebär;
så många chanser jag ej återfår.

Men tro på att jag har haft mina skäl.
Allt som finns kvar är bitterljuvt farväl.