Tror det är två år sen nu snart,
En kall vintereftermiddag.
Kölden steg i blodet likt promille.

Var på väg hem från jobbet.
Jag, en fattig ynklig kille.

Tänkte mig bort,
Var skulle jag rymma
Om inte till mina drömmars fort!

Djupt i mitt hjärta fanns vår kärlek,
Där var jag lycklig!

Efter köldens sveda,
Orkade inte fortsätta.
Alkohol fick min själ missleda.

Även om du inte fanns där vid min sida
önskade jag att vi
Rullade runt bakom nån snödriva...

Trots de va mörkt o kallt
Ville ge DIG mitt liv
Men, förlorade ALLT...

Denna idiot kan dig inte mer svika.

Förlåt mig, Erika!!