... över hela himlen
ner över horisonten ...

Här innanför
står jag ensam kvar
och bevittnar det som sker
när dagens sista skymningsljus
så saktelig släcks ner ...

... intills dess
att stjärnhimlens
alla gnistrande
och blinkande stjärnor
är allt som finns kvar
i allt det mörker
som omsluter mig
av det jag kan se ...

Saknar dig
nära tätt intill mig
men det är en tröst
för kropp och själ
när insikten inom mig landar ...

... Insikten om
att den jag saknar
och vill så hett
få älska, bryr mig om och tycka om
ser och bevittnar 
samma stjärnhimmel
och samma stjärnor som mig ...

Det skänker en känsla
av hopp inom
varje litet skrymsle och vrå
i hela mig ...

... Hopp om att
du en dag finner vägen
ända fram till mig
som är ämnad för dig ...