En bra text säger mig något jag inte visste. Det intressanta är att det även gäller de jag själv skriver - skrivandet leder till nya insikter. Språket är ett hjälpmedel när man tänker; som spegel, kompass och kalkylblad i ett. De nya tankarna finns inte i språket men de finns inte i oss heller. De uppstår i tänkandet och i kombinationen av olika element i språket. Skillnaden mellan att tänka i skrift och i huvudet är att man förmår tänka i mycket fler led i skrift. Därmed är det skrivna tänkandet kraftfullare. Dock innehåller det sina egna begränsningar och fallgropar, till exempel strikt linearitet och avsaknad av bilder. Litteratur är en metod att utforska verkligheten, i synnerhet sådant som har med människor att göra. Det är en aktivitet som är analog till matematiken eller meteorologin. Litteraturen skapar ny kunskap. Alla enskilda böcker fungerar naturligtvis inte så, men litteraturen i sin helhet gör det. Litteratur är konsten att avbilda den mänskliga verkligheten med högre intensitet. Det är från verkligheten den får sin kraft. Litteratur kan knappast finnas för sin egen skull, som välljud eller ordmusik. Så är det inte för t.ex. musik. Jag tror det har med språkets närhet till vårt tänkande och våra känslor att göra. Vi känner utan språket, men onyanserat, platt. Det är hunger, ilska, frustration, njutning - allt utöver det mest basala förutsätter ett språkligt tänkande. Och antagligen utbyte. Det talas ofta om litteratur som ett slags njutningsmedel men jag tycker det är att förminska den. Visst kan bra böcker ge njutning men de lämnar också något efter sig - de har en verkan. Litteraturen är en av de viktigaste metoderna att vidga mänsklighetens förståelse av sig själv och världen. Utan litteratur förtvinar vi. Det gäller mänskligheten som helhet men det gäller även språk och nationaliteter.