kvinnan vilken kommer ur skogsstigen
bär ljuset flödande bakom sig
i detta moln synes moln
av sylfider
höres älvsånger
tysta
ljuda



i skuggan
tätt intill stam
vilar nyckelpiga vingar

nycklar klirra
i vinden vilken uteblir



i skogarna däri stillheten
betar markerna

däri träden
kan

andas opalljus


däri
vandrar de
vilka uppenbarats friden
vari orden ej behöver ristas in i blod
vari orden är vindens viskning
i lyssnarens händer

däri
sköljer tjärnen
den drunknandes smärta



svalor
ilar
i skyttelgången
in i trådtunnlars trådar

sargar ej
ilar fram
och åter
åter
och fram


väver luftens rörelse
i denna dag

vari luften dallrar ur hetta


flämtar in
skugga

i din smärta
känner du kvinnans längtan
sänder du hoppets blickar

endast till
utsuddande

näri din smärta
är överstånden

i din smärta
känner du mannens längtan
sänder du hoppets blickar

endast till
utsuddande


näri din smärta är
överstånden


gör icke detta




hon sitter vid spinnrocken


elden i spisen
sprakar


kitteln
sänder moln


blåvinge
rör vid ringblomsfälten
i begynnande asterfröjd


hon nynnar
leende är läppar


hon hör hans
nalkandes
steg






spegelvinden
kysser


hennes
utmattade längtan


tätt intill pinjestammen
i drömträdets omfamn


ansiktet
vänt till månmoder


flamman
eldflugor


bränner ur hennes händer


hon förbliver
tätt

intill

hör flamman
viska