så ofta undrar jag
hur kom de på slagen
hur mätte de slagen


det är en undran jag ej kan släppa och troligen kan inte någon förtälja mig svaret
däremot kan jag uppleva hjärtan gråta

hon täckte sakta ansiktet i indigoslöjans djupsvarta blå gröna
allt eftersom ljusbärarna rörde vid slöjan
vävd på ett sätt täckande
vävd på ett sätt genomsiktlig
endast de vilka bar ögonen med sig kunde se ansiktet
hon skådade vida genom denna slöja

säg mig
varför täcker du ansiktet
frågar den vind vilken varsamt nalkas

hon skådar vinden
svarar sakta

jag har sett dem bära
så många namn
täckmantlar
namnen
dessa gömmer sig bakom
vad är egentligen ett namn
nära andas mötets nav
så många namn tager de
slipar de
namnen giver mig yrsel
genom slöjan
kan jag se dessas är
kan jag se
namnens är

ofta
har jag i dessa stunder sagt mig
är namnet namn
är namnet namaste

trött
mycket trött har jag blivit
av denna ständiga för villelse

denna slöja visar mig
stjärnornas urkälla

vinden rör varsamt
nalkandes
vid hennes
stjärnslöja

namnen gives vingar
möts i kärnorigo
renklara