Ibland blir vi avundsjuka
på den där gaygrejen

på att ha en grej, liksom

vi är bara människor
och det finns det ju
miljarder andra
som är

då säger jag

vi måste härifrån,
min älskling

vi måste ta våra
ljuslyktor lakan sockerkaksformar
våra skratt våra tåviftarmorgnar
och lämna oss

du måste bli en mening
jag måste lära mig
ett alfabet

Vi skrapar fogarna
i vårt badrum
vi för ett samtal
om klorin

och bara vet att teriyakilax
ska stekas i små små bitar

Vi har just börjat ignorera
återvinningen

när en man ringer och vill förklara
när en kvinna ringer och säger
de saknar oss

och hur våra varma handryggar
alltid hittar den rätta
adressen

Så du

nu kan vi
lägga oss ner

här och nu
kan vi sluta dra efter andan

nu är den perfekta stunden att gå

med ljummen mat i magen
med fotspår, smältandes
i trappan

jag skulle hålla dig i handen
du skulle hålla mig
och min

tills vårsolarna hittar oss
mumifierade,
som stänglar

Med posten på hallbordets trekvart
med teleskopskaftet, säkrat
i hörnet

med den största grejen
av alla

mellan oss.