På den tiden var det vi två, vi var alltid tillsammans. Vi kände varandra utan och innan. Vi var bästisar. Vi hade våra lekar, som bara vi lekte. Vi hade våra traditioner så som att bygga snögrotta och tillverka plommongegga. Jag hade aldrig haft så kul som jag hade med henne.

Det var vinter och snön låg som ett vitt täcke över hela min hembygd. Som alla andra helger lekte vi tillsammans. Vi tog på oss varmaste overallen och mössan, sen bar det av ut i snön. Vi byggde snölyktor, gjorde snöänglar och var i vår koja, Nisse. Vi skrattade och hade roligt. Allt kändes toppen. När klockan blev framåt tre föreslog jag att vi skulle gå och åka pulka. Mörkret hade redan börjat komma krypande så hon ville inte gå med mig. Jag försökte övertala, att än var det inte mörkt. Jag menade att mörkret var inget att vara rädd för, snön lyser ju upp. Hon stod fast vid sin sak och vi började bråka. Det slutade med att hon gick hem och jag tog pappa med mig till pulkabacken.

Väl framme vid pulkabacken kunde jag inte släppa tanken på att jag hade lämnat henne. Att vi hade skiljts som ovänner. Jag kunde inte roa mig som jag hade velat så pappa och jag gick hem efter knappt en timme. Väl hemma gick jag som på nålar. Jag kunde inte slappna av och ta det lugnt. Allt jag tänkte på var att vi var ovänner. Jag ville ringa till henne men visste inte vad jag skulle säga. Jag vågade inte heller. Jag hade så dåligt samvete. Mitt dåliga samvete fick mig att smyga ut och springa över till henne. När jag plingade på rann tårarna ner för mina kinder. När hon öppnade drog jag in ett djupt andetag och klämde tillslut fram ett förlåt. Jag förklarade att jag hade fått så dåligt samvete att jag var tvungen att komma och att jag inte ville att våran vänskap skulle ta slut. Då sken hon upp och log mot mig
–Klart den inte ska ta slut! Vi ska alltid vara vänner.


Livet blir inte alltid som man planerar. Visst är vi fortfarande vänner men vi är inte så nära varandra som vi än gång var. Jag tycker det är jättetråkigt hur hon känner vet jag inte. Allt jag vet är att hon var den bästa vän jag någonsin haft.