Som i ingenting och ett och rytmen av poesi från hjärtat. Som revolution och drömmar och det sakta skrapandet av ett tomt guldägg. Som det magiska i att skåda elefanter sakta singla ner från himlen, nynnandes vaggsånger för de trötta. Som att stå med fötterna i havet och skåda allting och sedan försiktigt lyfta månsken i kupade händer. Så är det när orden faller samman och reser sig på nytt. Jag gör sällskap med getterna på taket. Och i väntan på regnet lyssnar vi till Jean Baptiste Mauier som sjunger Mistral Gagnet.