Någonstans mellan 18:de och 19:de kvarteret
på Hamngatan som glider längs den gående ån
över mot parkerna och de hukande palatsen
sväljer jag i förundran dagen
medan väggarna faller samman.

Och utan själva livet viner
verkligheten under himmeltaket
och jag tar mig för ögonen för det svider
att betrakta tillvaron som den är
där allt redan preskriberat grumlar
utsikten för framtiden

Jag svalde dagen och
stoppade in en stickande prilla under över -
läppen