I rusningen sitter jag och låter minuterna falla
dunsa ner på trottoaren - utanför
Utanför ligger regnet
som en fet hinna av svett och dis
och allting innanför vill återfinna
min barndoms blekta minnen
men jag frågar om klockan
känner min ensamhet
lever i avskildhet
och fortsätter taktfast gå bortåt
vägen