Du förstår inte.
Du har aldrig förstått, och du kommer aldrig förstå.
Jag har gett allt, jag har försökt så jävla hårt att jag nästan går sönder.
Men det behövs alltid något mer.
"Det räcker inte, det är inte tillräckligt bra. Du måste bli bättre"
Jag försöker.
För din skull gör jag allt.
Men jag är iskall och har ett skal som nästan är okrossbart,
men när man väl har tagit sig igenom det där skalet,
då är jag så svag och sårbar,
att man kan göra vad man vill med mig.
Därför släpper jag så sällan in någon innan för det där skalet.
Jag har varit okrossbar.
Det känns som att det var i ett annat liv.



Jag bryr mig inte ens längre.
Vad jag än gör så är det aldrig nog.
Men det är okej.