Brukar man inte tänka,
att det inte kommer
drabba en själv.

Och sen står man där,
förvånad,
och undrar hur fan det
kunde bli som det blev.

Kanske borde man sluta
förneka verkligheten
och förebygga katastrofen.

Men det är svårt
när man kommer undan sig själv
med dåliga ursäkter.

Man tänker,
"det kommer inte drabba mig
Jag vill ju bara väga
lite mindre än
noll".