I mitt fåfänga försök att muntra upp den stränga tystnaden
slog jag på ett stroboskop som blinkade snabbt och ljudlöst

Nervöst visslade jag på gammal munter marsmusik
i mitt epileptiska mörker

Kanske kommer du inte ikväll

Jag satt i min engelska skinnfåtölj och begrundade molnens tysta vandring framför fullmånens skiva
stämningen var total och
klockan var nu strax efter 2
gryningen närmade sig

Jag hällde upp en calvados och fingrade på en cubansk cigarr, men jag ville inte tända den, jag ville ha sikten fri så att säga

Det kanske är dags att gå och knyta sig ändå, tänkte jag och snurrade ett halv varv på fåtöljen

Då jag plötsligt möts av din stränga stirrande blick
endast 2 meter framför mig

Jag tappade glaset i min chock
och innan det hann krossas mot marken var du borta igen

Men fläcken är fortfarande kvar..