Kom, kom, kom och titta på
För jag är tjejen som aldrig tar och aldrig får
I Stockholm, söder, där jag glider och hookar mina bröder
Jag har aldrig varit jag fullt och ut och upp och ner, fan mitt hjärta det blöder.
Med bröder och kläder från secondhand kunde vi hänga
Kom och följ med, häng på. Här trodde vi att vi var oslagbara,
vi kunde fara utan att fastna i en dold knarksnara.
Men vad fan visste jag
Ingenting; för jag måste explodera, chockera, briljera, alltmera fungera.
MDMA upp och tjut, absolut absolut, kramas dansa och njut.
Inte för att det var akut, det var bara något jag ville och något jag kunde göra.
Men jag hittar inget avslut.
Jag vill bara berätta att jag är 17 år och lever i något jag inte vill höra och se.
Var är min armé i denna allé?
Jag trodde att jag var i verkligheten, kunde hitta ut och vara stark.
Inget ger en spark som knark.
Mina bröder de backar, men ingen tillräckligt. Ingen som stör och knackar. Vi tackar och tjackar. Jag och du, eller vi. Hur är det man säger det?
Det enda jag vill få sagt är att jag är 17 år, och mitt liv det knasar och fuckar.
Rännstenen.