Förra veckan var jag på en fest firad för en sjuttonåring, hon var ung
Det stod ett bord uppdukat med linor och jag såg dig, allihopa, snorta från handlederna och förvandlas till Englands kung
Jag tror inte att någon förstår hur det känns och att ta del
Av en knarkvärld där sjuttonåringar lever som att det endast fanns vinter i deras kroppar, inser ni inte att det är fel
Jag har själv varit en monark, aldrig trott att jag ska vidröra mark
Och jag ser, jag inser och verkligen ber medan ni ler, att det som aldrig ska få hända någon inte sker

Ni lever i ett rus, uppe på molnen i ett höghus, vill aldrig komma hit där allt är skit och de spontana rektorerna skrattar; önskar er ont som om de aldrig hört ett fett beat och aldrig haft aptit
efter livet eller levt med drogernas sarkastiska tillit
Men ni måste komma tillbaka till denna jord
Innan eran framtid är satt, innan den är avgjord
Jag vet jag vet, jag har också varit där, det går inte att beskriva med ord
Men att hålla på som ni gör är nästan som att begå självmord
Vem som helst kan inte övertyga er att bli kvitt, man måste använda kodord

Allt jag kan göra är att hoppas på att inte dras in
För jag vill inte bli fast, förstår ni inte att det är sjukt?
Ni är sjutton och doserar mdma och koks som tanten vid Slussen när hon är står på toppen av sitt missbruk
Lugna ner er sätt er ner och chilla; ni måste inse och förstå att i ett nyktert perspektiv så är allt klart
Ni susar i alldeles för hög fart
Snabbare än Mario i Björns och ni måste tagga ner sätta er ner; leta efter en ny start
Inse att det vi sysslar med för i helvete inte är smart