Hur ska jag se på dig när du är tom som om du aldrig någonsin lev
Du sa att "gå härifrån nu Frida, låtsas som ingenting, res dig, böj på dina knän"
Ska vi snacka om det, ja visst, då kan vi spotta om skev
Det blev vev, men det var okej för du rev
Ditt prat var som bildat av andra bokstäver
Du bara kräver och kräver
Men ser du inte att du kväver
Det är det enda jag ser, det enda du framhäver

Hur ska jag kämpa på i denna betongbefolkning?
Som en svart tavla och sedan en tolkning
Kommer du ihåg simpla saker som ögon i vår natt
Minns du oss, minns du våra skratt?
Det var som om vi var fem år med spade i handen, som vi hade lurat alla
Ett riktigt spratt
Ingen förstod, vi sög in varandra, inte fan brydde vi oss ett skvatt

Men du, jag är någon annan nu
Samma som du är
Du är tvär, men det går inte att hålla isär
Jag vill inte mer
Snälla jag ber