Jag är en fackla,
liksom brinner
för mina älskade ungar
Vissa är djävliga
somliga otacksamma
Men jag dyrkar
mina barn

Jag är en rustik man
bär mina barn
när de gråter
genom koltålderns
illvilja
vissa är lätta
vanligen lyckliga
bara de får lyfta ibland
mina kära småttingar

jag är en spegel
som lär mina barn
förstår dem
vilka de är
mina älskade barn

jag är en barriär
skyddar mina barn
mot det grymma
pilarna får inte träffa
mina förtjusande småglin

jag är en ulv
jagar mina dyrkade telningar
fångar och famnar dem
och säger
var inte rädda mina skattade knyten
ni är min flock