Cigarettglöden andas; i mörkret, en rörelse som till och med nöter bort kanterna på bostadshusen, är den en egen sol. Taklinjen och källaren byter plats i natten, eller blir en och samma. Glöden är inte lika stark i svärtan som stjärnan på dagen, men den håller längre. I sju minuter till lyser den. Snart drar han det sista blosset och stänger fönstret. Hans fingrar kallnar och sömnen gläntas upp av röken. Konstellationerna i skallens kupol arbetar tungt och metodiskt, suckar ut kondens över hans drömmar. Natten slipar och slipar på kvarteren.